Förlossningen startar när kroppens hormoner är i balans. Barnet signalerar att det är redo att födas genom att frisätta hormoner som bidrar till att värkarna startar. Detta sker oftast någon gång mellan graviditetsvecka 37+0 och 42+0.

Under de sista 4–6 veckorna före värkstarten sker viktiga och gradvisa fysiologiska förberedelser inför både förlossningen och tiden efter födseln. Barnet fortsätter att utvecklas ända fram till förlossningens start. Hjärnan och nervsystemet mognar, lungorna utvecklas ytterligare och fett lagras för att hjälpa barnet att reglera blodsockernivåer och kroppstemperatur efter födseln. Även om barnet definieras som fullgånget från vecka 37+0 fortsätter alltså utvecklingen.

Samtidigt ökar nivåerna av oxytocin och endorfiner successivt hos den gravida. Dessa hormoner bidrar till ett effektivt värkarbete, kroppens egen smärtlindring samt främjar anknytningen mellan förälder och barn.

Spontan förlossningsstart är förknippad med färre medicinska ingrepp under förlossningen, såsom upprepade vaginala undersökningar, värkstimulerande dropp, sugklocka och kejsarsnitt. För många kan en spontan start också upplevas som stärkande och bidra till en positiv förlossningsupplevelse.

I vecka 41+0 - 41+2 erbjuds du en graviditetskontroll med ultraljud. Om allt ser bra ut uppmuntrar vi att du fortsätter invänta den spontana starten till 41+5 (förstföderskor) eller 41+6 (omföderskor). Majoriteten hinner komma igång med egna värkar innan 42+0.

För vissa gravida kan dock igångsättning vara ett bättre alternativ än att fortsätta invänta spontan start. Igångsättning kan rekommenderas när den gravida eller barnet inte mår bra under graviditeten. Ibland erbjuds även igångsättning i förebyggande syfte, exempelvis när det finns en ökad risk för komplikationer, även om både den gravida och barnet mår bra för stunden. För oss på BB Stockholm är det viktigt att du känner dig delaktig i beslutet om igångsättning.

Titta gärna på länkade videos för att förstå mer om hur kroppen förbereder sig inför förlossningen och när den startar.

Tecken på spontan förlossningsstart

Förlossningen kan starta på flera olika sätt. Tidiga tecken kan vara ryggsmärta, ett ökat behov av att gå på toaletten, en mindre blödning eller att vattnet går. I samband med detta kan man uppleva en molande känsla i magen och att magen blir hård med jämna mellanrum. Sammandragningarna blir allt mer tydliga och kommer och går, mer eller mindre regelbundet. Ibland håller de i sig en längre stund för att sedan pausa. Många upplever ett behov av att söka sig till en plats och omgivning där de känner sig trygga.

Latensfas

Latensfasen är den första delen av förlossningen och kan pågå i allt från några timmar till flera dagar. Under denna fas gör sammandragningarna och hormonförändringarna (framför allt ökningen av oxytocin) att livmodertappen mjuknar och förkortas, så att modermunnen kan börja öppna sig. Latensfasen övergår successivt i den aktiva fasen. Ditt behov av smärtlindring, stöd eller vård styrs dock inte enbart av vilken fas du befinner dig i. Det kan också vara svårt att avgöra fasen. Om du känner dig osäker men ändå trygg kan du stanna hemma en stund till tills dess att du känner dig mer säker. Ring oss om du vill, vi svarar dygnets alla timmar.

Aktiv fas

Den aktiva fasen kännetecknas av regelbundna, smärtsamma värkar och en öppningsgrad på minst 5–6 cm. De flesta upplever denna fas som betydligt mer intensiv, med täta och kraftiga värkar som successivt ökar i styrka. Många känner ett allt starkare behov av stöd eller strategier för att hantera smärtan. Det är också vanligt att må illa, kräkas eller känna ett starkare tryck nedåt. Förlossningshormonerna, smärtan och behovet av att fokusera på värkarbetet gör att många går in i "förlossningsbubblan", sluter ögonen och blir mer introvert.

Om du får en krystkänsla eller upplever att barnets huvud trycker långt ner i slidan är det ett tecken på att förlossningen är i ett sent skede – och om du ännu inte åkt in till förlossningen är det dags att göra det.